Känn ingen sorg.

----------------- ----------------
 
Känn ingen sorg.
 
----------------- -----------------
 
Skevheten och tafattheten.
Att hålla kvar, inte titta bort.
Flytta framåt: lyfta.
Det är sparkar av konfetti och glittrande jubel mellan revbenen.
 
 
-------------- Eller: ---------------
 
 
Du vet, den där känslan av solblekt träpanel under handflatan.
Du vet, nattlyktors glitter över ojämnt lagd asfalt. 
Du vet, din bild i en avskavd spegel med ojämnt glas.
Du vet, fräknarna du aldrig fick.
Du vet landshövdingekropparna med gungande gatlyktor emellan.
Du vet, bulldoft över hela majorna mitt i natten.
Du vet, att öppna sin ölflaska mot en trottoarkant, få ljummet skum över handryggen.
Du vet, att möta sin trettonårsångest med sitt tjugoåttaårsjag på en och samma gatsten.
Du vet, den där gatstenen. Den som har fått se allt. Det skeva.
Och det andra med.
 
-------------- ---------------
 
Jag är så glad. Det var länge sedan jag såg en film, eller någon annan kreativ iscensättning för den delen,
 som är så mycket hemma. Det är inte jag, långtifrån. Varken handlingen eller någon särskild av karaktärerna. Eller drivet.
Men skevheten.
Tafattheten.
Och att den får finnas.
 
http://www.happywall.se/fototapet/musik/kann-ingen-sorg-for-mig-goteborg

Reklam! ;)

Vill tipsa alla om fina Lotta som har tävling på sin blogg! In och kolla vetja, man kan vinna finfina ting. :)
 
Och jajamensan, snart snaaaart är min uppsats inlämnad, och då ska jag börja hänga lite mer här. :)

För fler skogar att skrika i.

Hej alla vackra!
Jag postade en grej på facebook för ett tag sedan, efter att ha sett reklam för det här årets Earth Hour. Det är ju ett fenomen som kritiserats en hel del för att lägga lite fel fokus, "det spelar ju ingen roll att jag släcker om ingen annan gör det osv sov" dvs random vanliga lat-skalle-ursäkter. Det här året ser deras reklam-annons lite annorlunda ut, man vill nu att folk ska dela annonsen och samtidigt skriva ner vad man gör för miljön, tipsa varandra helt enkelt. 
Och ärligt, ge detta en chans nu, känner jag! Det är ju liksom som bekant väldigt lätt att bara avfärda dylikt med "jag får bara dåligt samvete av att läsa hur duktiga alla andra är" "jag orkar inte", "jag har inte tid" "så länge de inte drar igång ett system som gör det mycket enklare för alla vanliga dödliga att vara mer miljövänlig, typ återvinning i alla fastigheters soprum, så tänker jag fanemej inte lyfta arslet och anstränga mig" osv osv osv.
M. Fast om inget engagemang finns, så kommer det inte heller finnas någon drivkraft bakom att vilja införa dylika "större mer övergripande och mer underlättande" system som underlättar för alla att bli mer miljömedvetna. 
Jag tycker faktiskt inte vi har någon rätt att klaga på att klimatmöten går åt helvete för att inget riktigt engagemang finns, när vi inte själva ens orkar skilja plasten från pappret i det tomma kaffepaketet. Alltså, någonstans måste man ju börja. 
 
Så detta är ett riktigt präktigt skryt-inlägg om man så vill, men det är också en uppmaning: Ja, det kanske i stunden är liiiite mer obekvämt för dig att inte bara slänga dina trasiga strumpor och köpa ett par nya, utan att lägga tio minuter på att laga dem. Men det är värt, om du tänker på hur sjukt glad naturen blir av att få slippa dina jävla strumpor uppkörda i kretsloppet. Vacker natur är inte bara något man kan ta för givet alltid finns där, förvänta sig att lite rosé-rosig få njuta av och skvalpa runt i, typ en (av de sällsynt varma) månad om året, det är tyvärr något som kräver lite omvårdnad eller i alla fall some god damn respekt. 
 
Så här: Få nu för fan inte dåligt samvete! Gör istället! Inspireras, och tipsa andra! Det är faktiskt sjukt lätt, jag lovar!
 
 
 
 
1: Jag är inte uttalat vegetarian, men lagar
 
helst vegetariskt eftersom det är enklast och känns fräscht, enligt mig...Alltså får jag bestämma blir det köttfria vardagar titt som tätt, inte bara någon sketen måndag.
2: Jag tänker inte sälja min bil, den har räddat vår småbarnsfamilj från diverse samordnings-problematiserings-baserade ångestattacker sjukt många gånger, och då har vi ändå bara haft den några månader. Dock använder vi den bara 3 ggr i veckan, helt enkelt därför att kollektivtrafik går precis lika bra, om man bara ska fram och tillbaka till jobbet.
3: Jag källsorterar. ALLT. Inklusive de små sladdriga plastkassarna man köper frukt i. Inklusive pizzakartongerna, jodå det är bara att skrapa bort resterna i papperskorgen, vika ihop kartongen och så ner i återvinningen. Inga konstigheter. Och nej, vår hyresvärd tycker inte att man behöver ha återvinning i det ordinarie soprummet, men jag knallar då istället iväg till närmaste sopstation utomhus. Tar 10 min, ger en promenad och en "nu har jag städat"-känsla. Gött med andra ord. Alla konstiga hårspray-flaskor och glödlampor och dyl, sparas i en kasse i garderoben tills nästa gången vi åker till återvinnings-tippen. Vår trasiga micro hamnade på vinden i väntan på nyss nämnda tipp-tripp. Inte heller detta särskilt svårt.
4: Typ 80% av mina och Veras kläder är second hand. Nästan alla våra möbler också, när jag tänker efter. Ledsnat på dina gamla köksmöbler? Måla om dem! Eller sälj på blocket och köp ett par nya snyggare på blocket/tradera/myrorna! Man behöver inte alltid kasta sig över Ikea, liksom. 
5: Laga dina strumpor/strumpbyxor! Låter kanske jävligt b, men tänk så här: du sitter inte bara där med strump-stopp-stickan i högsta hugg, du förvaltar ett kulturarv. Kunde mormor, kan du. You-tube:a om du inte vet hur man stoppar en strumpa. Häll upp kaffe i snygg retro-kopp och sörpla lite samtidigt, så känns det genast roligare. 
Återvinning äger. Därför att det är snyggast, billigast, mer personligt och snällast mot miljön. Busenkelt.

ALLTSÅ: Nej, jag är inte något miljöhelgon, det finns säkert sjukt mycket mer jag skulle kunna göra, men jag gör ändå NÅGOT. För det känns bra. Och det kan du med.
 
 

Pärlor

 
 
Hallå eller!
 
Först och främst: Tack tack tack för all hjärtefin respons jag fick på mitt förra inlägg här. Jag känner alltid som en liiiten liten isklump i magen när jag just publicerat något som är så där hyfsat utlämnande som man väl ändå får säga att texter om våldtäkter och våldtäktshot är....
Men kanske just därför, känner jag att det behövs. Fler och ännu fler borde våga publicera/uttala historier man går och bär på om det betyder att de där små små kollektiva isklumparna kan börja krympa. Vi behöver inte dem, vi behöver inte skammen. Vi behöver varandra. 
 
 
<3
<3 
<3
 
 
 
Och så på tal om något heeelt annat....
Så säljer jag lite vintagepärlor på Tradera just nu! Ta gärna en kik, eller tipsa en vän! Bland annat finnes en 30-tals-silhuett-jacka från Dior, och lite 60-tals blomsterklänningar som vanligt....;)
 
http://www.tradera.com/60-tals-klanning-rosa-blommor-vintage-retro-psychedelia-auktion_301743_175527819
 
Ha en go lördagsnatt allesammen! 
Borde jag sova nu eller....
Eller.
Zzzz.

Sammetsbiten.

En dag var det liksom lite så där extra vackert. Inte riktigt november, inte längre september. Men solen bestämde sig ändå, för att jo. Okej då. Och varken Vera eller Isolde ville somna i vagnen under den helt ok långa promenaden.
 
 
 
Och så på tal om något helt annat, så har jag blivit alldeles fantastikst sammetsbiten. Tip the Velvet, jag kommer aldrig någonsin mer att missa en av era fester! Det här med att klä upp sig, planera hur länge som helst vilka kläder och hur och med vad, och sminka och håret och hur och med vad och....tillslut. Blir man förhoppningsvis nöjd. Det här med att ha en vision av något man vill uttrycka, förmedla, och sen skapa det. Är inte det kreativitet, om något? 
Och en riktig utmaning faktiskt, min garderob är stor och diger som bekant, men jag har märkt att det mesta är faktiskt väldigt mycket "vardagsretro". Saker som absolut funkar till fest, men då får man piffa lite extra med accessoarerna. Eller så är jag blind. Eller går inte så ofta på partyn...?
Hur som helst: hur sminkar man sig inför en halloween-burlesk-fest? Tex så här. De flesta andra var dock mer inne på:
 
 
Faktiskt rätt snyggt det med. Ok, jag var rätt skeptiskt till hela grejen med att alla förväntades "sminka ned sig" istället för upp, så att säga. Mer spex än snyggt, så att säga. Men fan, det är en väldigt ball estetik ändå, och det finns jättemånga sätt att variera de på:
 
Mjo, jag har nog bestämt mig för att det ändå är rätt nice. Ett stort plus är att det faktikt är en sydamerikansk (är det va...?) tradition, vars estetiska uttryck alla helt plötsligt bara hypar! Sjukt nice, dels eftersom traditionen går ut på att ust fira de döda, inte i första hand sörja och sitta och deppa vid en gråsten, men också dels för att det visar att Halloween (och typ allt annat) inte bara behöver vara inspirerat av De Förenta Staterna...
Och festen? Fiiiiin!! :) Dans dans, rockabilly-shakes och sjukt uppstyrda människor. We laaajk.
 
 
Och så här grannt kan det vara vid Bellevus rondell, en höstkväll. :) På tal om, ja. 
 
Det går att ladda upp bilder här nu, vilket ni kanske märker. Jej!! Har fortfarande inte fattat vad problemet bestod i, men embracear som fan att det nu funkar! 
 
 

Bubblor.

Just nu kan jag inte ladda upp någon bild överhuvudtaget verkar det som, ingen av mina egna i alla fall. Misstänker att det beror på att datorn är asfull av bilder, och jag borde köpa en extern hårddisk och lasta över allt på. Att-göra-listan. 
 
 
I vilket fall som helst.
 
 
 
Det här med ålder.
Ibland så känns det lite som att ålder är bland den sista av de mest seglivade Myter-Baserade-På-Stereotyper-och-Inlärda-Samhällsstrukturer. Typ:
Killar är alltid liiite mer tekniskt begåvade än tjejer.
Tjejer är alltid liiiite mer estetiskt begåvade än killar.
Eller varför inte: Det läskigaste som finns är att ta 11:ans spårvagn till Bergsjön.
 
 
 
Efter 25 går det utför, säger man med ett flin. Men det värsta är att många verkligen känner att det på riktigt är så. Vad exakt är det som går utför, egentligen? Förutom våra ambitioner?
För det är just det, visst kan man drömma om ett mer fritt och spontant och bohemiskt sätt att leva med vin klockan 5 på morgonen och läggdags som aldrig är vid samma tid, samt ett och annat midnattsdopp i hamnen, men väljer du att leva så efter du fyllt 30 så höjs det på ögonbryn och växlas menande blickar: jaha, tänker man, hen har inte kommit längre än så.
Att komma långt, det är nämligen väldigt viktigt det. Oftast synonymt med att ha ett jobb du pluggat minst tre år på högskolan för att få. 
Går du ut och dansar på helgerna efter att du fått barn höjs genast samma ögonbryn, och man undrar om man verkligen kan ha ett fullt fungerande familjeliv och ett välmående barn om man någon gång ibland väljer att supa till på ett flimrande dansgolv.
Men framförallt lever vi med en helt sinnessjukt ambitiös inlevelse i föreställningen om att hur många år man fyllt, styr hur man är, vad man gör, och framförallt hur man inte är och gör. 
 
Jag blir så ledsen när jag hör folk i min egen ålder (27) som inte vill fira eller ens avslöja att och när de fyller år, eftersom de anser sig vara "för gamla". Att "klä sig efter ålder" eller "ha haft sin vilda period" är också väldigt viktigt att göra, och ha avverkat innan man sätter ett barn till världen. Det går nämligen inte att vara ansvarsfull och ha barnsliga kläder och ibland vara lite vild och fånig, samtidigt. Att både vara barnslig, och vuxet vettig, då måste man i alla fall betrakta det förra som en skämmig egenskap hos sig själv. För den är ju inte du, du är ju hela 2987 år. 
 
 
Jag önskar härmed att:
 
1: Vi slutar prata om oss själva som att vi vore synonyma med vår ålder, och vår ålder som att det vore synonymt med något negativt. Jag blir inte mer och mer negativ, minus och mindre, tvärtom.
Jag växer ut i full styrka.
 
2: Vi slutar se ner på folk som vågar bete sig och se ut att "tillhöra en annan åldersgrupp".  [ Vem tror hon att hon är?? ]  Det värsta som finns får inte vara att "bli påkommen med att låtsas vara en ålder man inte är i", det värsta som finns får inte vara att bli påkommen med att inte nöja sig. Med hur det är.
Ibland är jag inte nöjd, då ser jag till att göra mig själv nöjd genom att ändra något. I mitt fall, sätta på sig ett neonfärgat pärlhalsband. 
 
3: Vi tycker mindre och mindre om att fylla år. Vad fan, det är ju jättekul att få sjukt mycket presenter och att lägga upp en dag helt efter ens egna preferenser, en äkta skämma-bort-sig-själv-dag! Det är i alla fall vad jag brukar ägna mina födelsedagar åt. Råkar du jobba 9-18.30 på denna din dag? Svep en kaffe, dra med dig en polare och sväng in på en bio direkt efter jobbet! Det är helt ok att göra saker som får en att le och må bra, just för att de får en att le och må bra. Till och med för dig, är det ok.
 
4: Vet ni vad allt detta jag försöker presicera och avväpna i ovanstående text också brukar kallas? JO, JANTE. Det där som alla säger sig hata. Det har smugit sig in där vi minst anade det. Tagit form av bortvända blickar, härskartekniker, och en slags oföstående social tomhet om man vägrar vara med och se ner på andra, klaga på kaffet, klaga på sin irriterande frigjorda/snygga/udda kollega inför sin (självklart) andra kollega, osv osv osv osv. 
 
Jag menar, har vi inte bättre, och bra mycket roligare saker att lägga vår energi på? 
Champagne eller vinäger, det är faktiskt bara att välja.
Jag gillar bubbel jag. 
 
 
Inspiration till den här texten kommer delvis härifrån, ja, jag erkänner: 
http://www.minboudoir.se/redaktion-kontakt-info-5640131 
(senaste numret) och med
http://www.mrsmurphy.se/home/About
som skribent. :)
 

Epidem

Känslor smittar.
 
Har ni tänkt på det?

Qui etes vous?

 
Det är svartvitt, det är 60-tal, det är mod-ish så det bara skvätter om det.... "Qui etes vous Polly Maggo?" är en film som är skitflummig, ganska kul, och helt stört snygg. Gillar den ännu mer nu den andra gången jag ser den. Här ovan är en tolkning av filmen, från nåt nutida modereportage..... 
(Carriemeansnothing.blogspot)
 
 
Och originalet.  
 
 
Skvaller i sminkrummet. 
De där svartblanka luggarna får mig att aldrig vilja byta hårfärg....(även om jag är liiiite sugen på rött igen...) Ack.
Det är crazy lite blogginlägg från mig nuförtiden. Detta beror på att jag försöker jobba, försöka sy i samma takt som jag kommer på nya syprojekt, vara mamma, städa hemmet (en oerhört och överraskande tidskrävande aktivitet numera...), träna, vara social, vara en bra flickvän, komma på nya bra marknadsförings/andra ideer åt butiken, bolla diverse myndigheter fram och tillbaka, och helst allt det här samtidigt. Sova? Alltså, nä. 
Men vet ni vad, jag är fett nöjd ändå! Livet äger just nu. Önskar bara att jag hade ännu mer tid att träffa alla dem jag vill träffa....Men det kommer! Så det så.

Paisleybabes.

 
 
 
Jag gjorde en egen heart cut-out för ett tag sen. Så här kan det se ut! En jeansjacka som jag köpte för minst 500 år sedan är nu genast lite roligare! 
 
Men nu över till något heelt annat. Detta är en del av vad jag pysslat med på sistone:
 
 
En blå/vit paisley-body i tyg och mönsterkonstruktion från 60-talet! 
 
Ett litet linne med tillhörande brallis. Babyresår i midjan, och nu även tillkomna knappar i ryggen på linnet. :) Tyg och mönsterkonstruktion från 60-talet.
 
 
Detta är inget mindre än början på min lilla kollektion! Känns ju helt sjukt att skriva en sån grej...men så är det! Tror att storleken är en 68-74 ungefär. Den blå bodyn ( och alla andra bodys med för den delen) kommer att säljas med en bodyförlängare, dvs en bit "extra-gren" med knappar som man helt enkelt sätter fast i de befintliga knapparna i grenen. Eftersom tyget inte är särskilt elastiskt och alla småpluttar alltid verkar växa ur sina bodys på längden först (vilket märks när man ska knäppa grenen...) så kan detta vara ett smart sätt att få använda plagget längre tid! 
Tja, just nu är dessa de ända plagg som är färdiga, men mer i samma stil kommer! Min tanke är att hålla mig till ett årtioende: är tyget från 50-talet ska också mönsterkonstruktionen vara från 50-talet, osv. Planer finns även på att sy lite varmare höstplagg så småningom...
Finns intresse att köpa ett plagg i en annan storlek än 68-74 vilket de flesta av mina mönster är i, så är det bara att knalla in på 100 Years (Mariagatan 23, hållplats Sannaplan) och lägga en beställning! :) Det är nämligen här de kommer säljas. Kom gärna in och häng ändå förresten, vi har massa fina barnplagg, och gratis kaffe/saft och bull-kalas varje lördag! :)
 
Just det, en mycket viktig fråga här: VAD ska jag/mitt märke heta?? :) Något fint/gammaldags/skojigt helst. Förslag?! Jag tar jättegärna emot förslag! 
 
Puss o kram!
 

100 år av längtan.

Alltså. Jag måste bara prata lite om hur jävla lycklig jag är just nu.
Vilket är en av (eller typ den enda) anledningen till att jag har varit extremt frånvarande här.
Här är vad jag hållt på med:
1: Sökt jobb.
2: Sökt jobb.
3: Sökt jobb.
4: Varit på jobbintervju!
5: Fått jobbet!!!!!!!!!
 
Den här veckan har bestått i att: Leka med Vera. Lämna Vera på förskolan. Åka till majorna. Jobba jobba. Intryck intryck. Fantastiskt fantastiskt. Åka hem. Äta mat. Gå och lägga sig klockan 9. Varje dag typ.
Men! Det har varit en helt fantastisk vecka, och vet ni varför?? Jo:
- jag tillbringar mina dagar med att prismärka mamelucker. 
- Jag tillbringar mina dagar med att sälja de finaste barnkläder man överhuvudtaget kan hitta.
- Jag får skriva beskrivande texter till vart och ett av plaggen. Väva historier samman med materialblandningar, lyfta fram och visa. I ord.
- Jag ska göra en egen kollektion i 100 Years regi. Av vintagetyger, förmodligen med mycket 60-tals-känsla i modell, tyg och mönster. 
 
Alltså. FATTA!!! 
Det finns inte att man hittar ett jobb som kan kombinera det man älskar att göra allra mest med det man är intresserad av att göra allra mest. I världens bästa stadsdel. Med världens bästa chef. 
Jag fattar inte riktigt att detta är sant tror jag. Och oavsett hur länge jag får jobba kvar, så tänker jag fan njuta av att det finns de som jobbar med det jag verkligen älskar, och som tycker jag är skitduktig på det med. 
Arrghh! 
Lyckan. Vid gud.
 
 
http://www.100y.se/
 
 
In och lajka på facebook vetja! :)

Sångaren.

 
 
Satt för någon vecka sedan hemma hos min goda vän Karro, och pimplade te, sniffade Nag Champa (som alltså är en rökelse, om nu någon tvivlade...) och ämnade sätta nålen i ett fantastiskt stycke grönt sammetstyg jag köpt samma dag. Bild på detta kommer! 
Men så länge, har ni tänkt på hur snygga äldre symaskiner är? Bakelitknappar (har min i alla fall) och en slags...pampighet i märkes-utformningen som inte riktigt finns på modernare varianter. Tycker i varje fall jag inte att jag sett. Liksom så här:
 
S    I    N    G    E     R
 
 
så sjukt mycket finare än typ:
 
SINGER 
 
för att försöka härma en 90-tals-logotyp. Typ kursiv och gärna med några käcka revärer här och där. Lite fart och fläkt. Käckt käckt. NOT.
Nej, pampigt och pompöst ska det vara, gärna i röd sammetsgardin-färg och med spak-dragnings-placeringar som ger ytterligare eftertryck åt märkets text. Ska det va så ska det va. 
 
Tja, en liten symaskinsdesigns-analys så här på torsdagskvällen liksom. Varför inte? :)
 
Puss på er!

Flowerpot.

 
Så här såg jag ut för några dagar sen. 60-tals mod-klänning från Tradera, skor från Röda Korset.
Ser ni tyget med de blå elefanterna i bakgrunden förresten? Det är ett lakan för ett barntäcke som vi fått av Martins mamma, som jag tror är från 70-talet....och nu för några dagar sen såg jag att samma tyg finns att köpa i nytryck i Marimekkos butik i Haga! Det är alltså värsta rariteten...inte bara snyggt, med andra ord. 
 
Imorgon ska jag på anställningsintervju för bästa affären, hoppas hoppas de vill ha mig. Jag vill nämligen ha dem. 
Borde verkligen försöka sova bort min förkylning nu, så hörs imorgon, sov gött!

Mys

 
Detta är vad jag gjort på sistone. Typ hela veckan och större del av föregående. Ovan: Baby-mania. Isolde och Vera, och däremellan Tim. Denna man att tvista om...
Mys med Vader...
 
Köpt en sån dära Beyond Retro-blomgirland! Så fina ju. 
Älskat Majorna ännu lite mer. Om nu det är möjligt.
 
 
Vad var det jag nyss sa...liksom.
 
 
 
 

Yappy.

"Youth isn’t determined by what age you are. Nor what stage of life you’re in. It isn’t to do with experience, nor responsibilities. Feeling youthful is finding joy and pleasure in everything you do, whatever your age."
http://i-donline.com/2012/08/the-just-kids-issue-twigs/
 
Det är ju precis detta jag tycker är så roligt med mode. Eller uttryckssätt, för den delen. Enligt mig är kläder och "stil" en del av ens eget uttryckssätt, även om detta förstås består av en mängd (medvetna och omdevetna) saker. Och det handlar inte om vad du drar för mått eller om och hur mätbara/medvetna olika delar av den du är, är:
det handlar om glädjen. Och att uttrycka den. 
För egentligen, sen när är "gammal" ett negativt laddat ord? (Och hur många unga människor är idag lyckliga för att de är just unga....?) Varför skulle inte "gammal" lika gärna kunna förknippas med "livsvis"? Eller "klok", eller "lugn" eller något sådant? 
 
Nej, ung är något jag blivit på senare år. Tur är väl det.
 
 

I fredags:

 
I min beiga hipsterkasse finns följande: en fet present-champagne (present till mig, skola nu korkas upp!),
en knallrosa tröja stickad av min mamma, samt en mycket tunn plånbok.
 
 
Autfit: Blus fyndad på Saron i torsdags för 60 skrajsna kronor (vääärt).
Kjol: American Apparel, Strumpbyxor från H&M och dojor från Asos.
Hehe. Nu jävlar.

Waaay out west!

 Jaaa, jag bestämde mig tillslut för att jag hade råd med en Way out west-biljett ändå....för fredagen bara, men ändå! Detta är den första artisten som mötte oss i duggregnet, War om Drugs kallade sig dem. Snygg dude i snygg jeansjacka. 60/70-talsflirt-gubbrock-electroish. Mumma.
 
Alltså, vem kom på detta??
 
 Den här var dock helt ok god! Nästan lika god som snygg.
 
 
 Lite kändis-spotting hanns med. Här Sandra från den superfina Niotillfem. En person som skriver jättefina saker och alltid har på sig dito, och som jag förstås inte vågade prata med. :)
 
 Ane Brun. Och han den där José. Vi satt mest och drack läsk under den här konserten vill jag minnas. Heh.
 
Man vet aldrig med det där tåget alltså. 
 
 Detta är mina pjucks för dagen! Jag gick från att vara säker på att jag skulle slå ihjäl mig, till att skutta fram alldeles jätte bekvämt. (tja.) Två andra fördelar (förutom det uppenbara faktum att de är så snygga så man avlider) är:
1: Man ser! För första gången i mitt liv behöver jag inte hitta en kirurgiskt perfekt plats att stå på i publiken, och sedan ändå vara tvungen att flytta på mig för att folk ju inte står still, no no: jag ser ändå! Ha.
2: Jag stod över leran och regnet, kan man säga. :) 
 
 Detta är jag med min egenhändigt påsydda krage! Mäkta nöjd. Blusen är Second Hand, från en kompis kompis mormor.
 
 Små helikoptrar flög över oss och spottade ur sig massa flygblad som såg ut som konfetti....fågeln gästspelade bara.
 
 
Dagens höjdpunkt! First aid kit låter nästan exakt likadant på skiva som live. Trist säger ni kanske, helt ok bevis för att man verkligen kan sjunga, säger jag.
 
 
 De är såna gullefjun.
 
 Och och och, det bästa och ballaste av allt under hela den här dagen!!: 
1: Ett par brittiska tjejer från WGSD kommer fram och undrar om de får ta en bild på mig för min outfit är uppenbarligen mycket cool. Och så älskar de mina skor. Och min ring. :D Jej! 
 
2: Ett par andra brittiska tjejer från Topshop-bloggen kommer fram och frågar exakt samma sak. 
 
Egoboost 3000. Och då gör det liksom inte så mycket att jag ändå inte kom med på sidorna, eftersom de ju fotade hela festivalen, samt är internationella vad jag förstår...Jag tar det som en fetingkomplimang ändå! :)
Ska fota outfiten jag hade mer ordentligt, tex imorn....
G'natt så länge!

Lejdis rockin it.

 
 
 
 
http://advancedstyle.blogspot.se
 
En blogg med enbart bilder av äldre damer som gillar att klä sig snyggt. Shiiit, vad detta är jag om 40 år....:D
Fanstastisk idé. U go galz.

Peter Pan loves me.

 
 
 
 
 
Eftersom jag är retarderad och inte förstår hur jag blir medlem på Pinterest, så kommer här en liten mini-moodboard: den här bruden är så satans snygg och har kläder att dö för. Sån här ska jag också se ut i sommar. Fortsättningen av sommaren. Måste bara skaffa en rödlackerad bil först...
 
En annan grej jag höll på att glömma: 
inför Way out west så fick jag för mig att sy på en krage till en blus jag använder alldeles för sällan. Så här då va:
Man tar ett tyg. I det här fallet från ett plagg man aldrig använder och aldrig kommer att använda, och som inte alls är bra att spara "ifall man någon gång...". Sen kollar man på den här tutorialn. Då ser man ungefär hur stor man ska göra skissen på kragen, ta ett A4 och skissa upp liksom. Anpassa ev lite till (större/mindre skarp sväng...) plagget du vill sy den på, om du som jag vill sy fast den, och inte ha en avtagbar krage. Klipp ut skissen. Lägg på det dubbelvikta tygets avigsida, rita efter kanterna, nåla fast tyget så tygsidorna inte glider omkring, och klipp ut.
 
 
Gör exakt samma sak en gång till. Tataa! Sy ihop kragdel 1, lämna en liten öppning förslagsvis i nack-delen för vrängning. Vräng. 
Gör exakt samma sak en gång till.
 
Nu har du en sån här stilig korv. Eller förhoppningsvis två.
 
I mitt fall var det som så att nack-delarna var lite för långa, så jag kunde klippa av en bra bit på bägge. Detta innebar att "hål"-delen försvann helt och alltså inte behövde sys ihop. Jej!
Sen nålade jag fast delarna (börja med den främre delen, alltså ej nacke-delen!) på innersidan av kanten av halsringningen, hela vägen runt. Sy fast. Bak i nacken överlappade de varandra lite, så jag korrigerade detta lite för hand. Skulle säkert kunnat gjorts snyggare men vafan. Snart har jag så långt hår att ingen ser nacken ändå!
 
Stryk, stryk! Speciellt om du som jag inte hade tid att sätta i något stadgande flicelin mellan krag-lagren...
 
 
Mycket fint, mycket fint! 
Kragen gjorde stor succe faktiskt, men mer om det imorgon....:) 

Mixd

Detta är vad jag gjort på sistone. Skrivit om hur bra jag är. Det blev en hög. 
 
 
Cv'n. Tanken är att dela ut dem till potentiella ställen jag skulle vilja jobba på. Och enbart sådana ställen jag verkligen verkligen vill jobba på, utan att dessa nödvändigtvis har en tjänst utannonserad. Wildcarding, yeah.
 
Vera tycker om sin pappa. Ibland så mycket att han får en puss.
 
 
Detta är mina helt normala vänner. 
 
Ett gammalt kort. Eller, några månader sedan iaf. Klänningen kostade en hundring på Iris Second hand på Andra Långatan. Tror att ägaren hade sett en minimal fläck någonstans, plus att det fanns en liiiten reva någonstans. Men jesus, lite nål och tråd så vart det löst. Och det här är verkligen en av de där fullträffarna till klänning som man alltid alltid känner sig fin i. :) Inte för att man egentligen någonsin skulle vara något annat än fin, men ibland tycker ju som bekant huvudet en sak och diverse fixa ideer något annat.  Screw that.
 
- - - 
 
Och.
Tack
så galet mycket för alla fina ord jag fått för föregående inlägg. Jag blir så väldigt glad av att höra att någon annan kan beröras av sådant jag känner, och formulerar ner i datorn. Det är helt ok att känna jobbighetskänslor även som mamma. Det viktiga är att inte låta det gå ut över barnen.
Det är inte deras fel om mamma är ledsen en dag, och inte heller deras ansvar på något vis. Punkt. Inte för att jag särskilt ofta har visat mig ledsen i Veras sällskap överhuvudtaget, jag tycker faktiskt hon är för liten för att försöka hantera någon annans käsnslostormar. Den dagen jag kan förklara för henne varför och att mamma och pappa är ledsna någon gång ibland (jag menar man vet ju aldrig vad som kan hända!) den dagen kommer jag att tycka det är mer ok att tex grina även om hon är med. Men där är vi inte riktigt än.
 
Jaja, så resonerar jag i alla fall, därmed inte sagt att det skulle vara mer rätt än alla andra sätt att resonera på. Fast mest rätt för mig.
 
 
 
 
 
 
 

Fröken i Vejken.

 
Den här klänningen kommer från en affär i Valdemarsvik som är dels el-butik, dels secondhand-affär. Lite spännande kombo där. Den här klänningen hängde helt själv på den gigantiska övervåningen med nästan bara möbler, och var från början typ dubbelt så lång. Efter en ganska så rejäl kortning och tvättning är den betydligt mer modish och betydligt mindre gul. Mmm. Sidenkrage plus sidenrosett: :) Kanske någons brudklänning någon gång på 60-talet?
Strumpbyxor från Monki.
Hårband med minirosor från H&M.
Armband (syns ju fan knappt) är ett med massa disney-berlocker från Disney Couture. Kan visa en bättre bild på det en annan dag, det finnes bland annat ett sagoslott och en askunge-pumpa-droska...bling när den är som fucking bäst.
 
Puss och godnatt!
 

RSS 2.0