Mixd
Detta är vad jag gjort på sistone. Skrivit om hur bra jag är. Det blev en hög.
Cv'n. Tanken är att dela ut dem till potentiella ställen jag skulle vilja jobba på. Och enbart sådana ställen jag verkligen verkligen vill jobba på, utan att dessa nödvändigtvis har en tjänst utannonserad. Wildcarding, yeah.
Vera tycker om sin pappa. Ibland så mycket att han får en puss.
Detta är mina helt normala vänner.
Ett gammalt kort. Eller, några månader sedan iaf. Klänningen kostade en hundring på Iris Second hand på Andra Långatan. Tror att ägaren hade sett en minimal fläck någonstans, plus att det fanns en liiiten reva någonstans. Men jesus, lite nål och tråd så vart det löst. Och det här är verkligen en av de där fullträffarna till klänning som man alltid alltid känner sig fin i. :) Inte för att man egentligen någonsin skulle vara något annat än fin, men ibland tycker ju som bekant huvudet en sak och diverse fixa ideer något annat. Screw that.
- - -
Och.
Tack
så galet mycket för alla fina ord jag fått för föregående inlägg. Jag blir så väldigt glad av att höra att någon annan kan beröras av sådant jag känner, och formulerar ner i datorn. Det är helt ok att känna jobbighetskänslor även som mamma. Det viktiga är att inte låta det gå ut över barnen.
Det är inte deras fel om mamma är ledsen en dag, och inte heller deras ansvar på något vis. Punkt. Inte för att jag särskilt ofta har visat mig ledsen i Veras sällskap överhuvudtaget, jag tycker faktiskt hon är för liten för att försöka hantera någon annans käsnslostormar. Den dagen jag kan förklara för henne varför och att mamma och pappa är ledsna någon gång ibland (jag menar man vet ju aldrig vad som kan hända!) den dagen kommer jag att tycka det är mer ok att tex grina även om hon är med. Men där är vi inte riktigt än.
Jaja, så resonerar jag i alla fall, därmed inte sagt att det skulle vara mer rätt än alla andra sätt att resonera på. Fast mest rätt för mig.
Kommentarer
Trackback
