Sångaren.
Satt för någon vecka sedan hemma hos min goda vän Karro, och pimplade te, sniffade Nag Champa (som alltså är en rökelse, om nu någon tvivlade...) och ämnade sätta nålen i ett fantastiskt stycke grönt sammetstyg jag köpt samma dag. Bild på detta kommer!
Men så länge, har ni tänkt på hur snygga äldre symaskiner är? Bakelitknappar (har min i alla fall) och en slags...pampighet i märkes-utformningen som inte riktigt finns på modernare varianter. Tycker i varje fall jag inte att jag sett. Liksom så här:
S I N G E R
så sjukt mycket finare än typ:
SINGER
för att försöka härma en 90-tals-logotyp. Typ kursiv och gärna med några käcka revärer här och där. Lite fart och fläkt. Käckt käckt. NOT.
Nej, pampigt och pompöst ska det vara, gärna i röd sammetsgardin-färg och med spak-dragnings-placeringar som ger ytterligare eftertryck åt märkets text. Ska det va så ska det va.
Tja, en liten symaskinsdesigns-analys så här på torsdagskvällen liksom. Varför inte? :)
Puss på er!
Kommentarer
Trackback
