Kreativ dag deluxe.
Den här snajsiga bilden får inleda en liten redogörelse för en mycket mycket vacker dag, som inföll för inte så länge sen.
Det är nämligen så här. Jag och Martin har två eminenta vänner vid namn Anna och David. Av obegripliga skäl bor de inte i Göteborg, utan alldeles för många mil bort i Uppsala. Idag var de dock här i stan, och det tänkte vi fira med ett besök på Nääs! För er som inte har koll, så är Nääs ett natur och kulturreservat med gamla anor som slöjdföreningscentra och, vad jag förstår, allmänt kreativ bas. Tjusiga damer kastade boll ute i naturen. Bara en sån sak.
Numera finns där ett konsthantverkscentrum, små butiker, slottet naturligtvis, och *paus för dregel*: ett Byggnadsvårdscetrum! Detta innebär i det här fallet, ett fantastiskt fint hus som inhyser bibliotek, köpelitteratur, utställningar, kurser och butik för reservdelar till äldre hus. Mitt drömjobb, med andra ord.
Det här är en av utställningarna som finns på övervåningen av Café-byggnaden. En konstnär (vars namn jag tyvärr tyvärr inte minns just nu, men hon säljer även ovan synliga ballonger i konsthantverksbutiken...)
Jag kan tycka att konst kan vara tilltalande nästan oavsett vad den inger för sinnesstämning, men den här gången föll jag för det alldeles underbart nästan naivt glada som den här installationen förmedlar... och just det här hipstamatic-filtret i kombination med deras del av utställningslokalen (_kakelugn_och_brädgolv_Jag_Dör) gör att den här bilden liksom bara....gör mig på så sjukt gott humör. Något med ljuset, tror jag det är också.
Känner vi oss inte alla som en tveksam narr ibland?
Eller en glasballerina? Som typ...bytt karriär?
Min fot gillart.
Jag vill ha det här rummet.
Liksom, vart ska man annars stoppa det? Konstnär Åsa Berndtsson.
Den hemskt vackra allén....
Vera äter en hemskt vacker våffla. En bit i alla fall...
Knasgod soppa med bröd. Observera att den ena mackan saknar en ostskiva.....
...eftersom en fågel bestämt hävdade att den skulle ligga här på gruset istället.
Inne på byggnadsvårdsbutiken får jag typ lyckospasmer...
....!!.
Sen kom vi hem. Då målade vi lite.
Oh yeah änna.
Det har varit midsommar vill jag minnas.
En mycket fint piffad laxtårta fick vara med på bordet.
Midsommardagen börjar bra:
07:17: Darth äger valross i köket.
...och här flikar vi in en bild från midsommarafton när jag stoltserar i Anna föräldrars paradvåning i mina knästrumpor inköpta för hundra år sen på H&M, samt min ultimata bohem-Zara-spetsklänning! Inköpt med hälp av en peng från Martins mor, som uttryckligen skulle användas till något "dyrt och onödigt". Sagt och gjort! Fast tja....onödigt och onödigt, det finns olika sorters behov, brukar jag tänka. I alla fall när det gäller klänningar....
Midsommardagen fortsätter på följande lilla vis:
Kl 13-16 ca: Jag sitter väl insvept i en Super Mario-tröja, dricker hemmagjord latte och skriver cv.
Kl 15:30: Jag sätter min limpistol på laddning.
Kl 16:00: Jag limmar fast mina sulor på gympaskorna. Alltså dem sitter ju fast, men....inte över hela ytan på skon, så att säga. Köpa nya? Naaaae....
Kl 16:05: Jag joggar. Jogg jogg.
Kl 17:00: Blir lyckorusig av Lana del Rey. Ibland hittar man den där skivan som bara ( b a r a ) växer och växer. Från början tyckte jag bara om en låt. Nu dör jag av brahet på varenda en.
Kl 18 typ: Vi får finbesök för andra dagen i rad av David och Anna! Idag behöver man inte vara lika fin som igår, men jag är ju alltid fin så det gick väl sådär.
Jeanshorts som kom till från Martin äkta grunge-jeans, en uråldrig blus från H&M samt en inte alls lika uråldrig jacka från H&M. Jag gillar grejen med mc-snittet i ett helt annat material än skinn...Armbandet är från ööh...asien? En present från min far när han var ute och stollade i ett annat land någon gång. Fint är det i alla fall!
Och förresten, om det skulle vara så att man verkligen gillar sina strumpor riktigt mycket, även om de inte är riktiga knästrumpor som liksom är gjorda för att synas ordentligt och tillhöra någon slags outfit, ja om man helt enkelt bara råkar ha strumpor av ett helt jättevanligt format men som ändå är riktigt snygga, ja då får man visa dem. Tycker jag. Dra upp ordentligt, och kila fast i en knallrosa kinasko från Kawaii-shop. Minns att jag grävde i deras "2 par för 60 spänn"-låda aslänge innan jag hittade ett par i riktigt rätt rosa nyans. Sen när jag skulle använda dem första gången lossnade ena spännet. Fan. Tur att man har ståltråd.
I alla fall, nu har vi sett Game Change om Sarah Palin. Känner mig genast lite mer allmänbildad. Om ni har sett den förstår ni varför. Bra att inflika kan ju vara att jag faktiskt inte alls kan särskilt mycket om utrikespolitik, och ärligt talat inte är så överdrivet intresserad heller. Men. Allt är ju relativt, inser jag nu. :)
Nej men gud vad trött jag blev nu.
Dags för säng, sovmorgon imorgon! <---- = Bra grej!!!
Arbetsförnedringen?
Sverige förlorade just (surprise, not....) mot England i fotboll, och av någon anleding (pale ale....) kom genast en block-ideologi-baserad diskussion igång i mitt vardagsrum.
Från hörnan med den slitna sammetsfåtöljen kommer blå dunster, från den nästan lika slitna "tweed"-klädda 60-talsbruna med uttittande stoppning, kommer annat.
Fast nu började de prata om canal plus play-utbudet istället, inlevelsen bevarad. Känns lite befriande på något sätt.
Så här såg jag ut igår. Röda sjömansklänningen är en present från min, som synes, perfekta pojkvän. Förutom det härstammar den från Pop Boutique. Så sjukt bra affär för övrigt. Kan inte överhuvudtaget gå in där utan att förälska ihjäl mig i allt från storblommiga lampskärmar till udda små tekoppar i nästan genomskinligt vitt. Mm.
Vi tvättade igår också. Har insett att en fast städdag är alldeles jättenödvändig för det Edholm-Lensellska hemmet. Vet inte om största anledningen är att vårt hem inrymmer sjuka mängder textilier som åker omkring överrallt hela tiden (kläder glöms/läggs ifrån/tas av, läggs fram och glöms bort...) eller om det faktum att vi har en liten Mumsefis som kravlar omkring med sina leksaker över hela lägenheten dagarna i ända, eventuellt spelar in. På nåt sätt. ;) Hur som helst. Detta är bilmockasinerna. In Big Drying Process.
Titta noga.
Det sitter en Turtle i diskstället.
<3 loppisar med barnhörnor. Man kan fynda exakt vad som helst för en vrålbillig penning och ta hem och köra i tvättmaskinen/diska av, och sen har Lillon en unik och jättevärd leksak!
Kappa från Monki över sjömansklänningen.
Typ direkt efter att den här bilden togs, travade jag iväg till Arbetsförmedlingen för att lämna in ett par intyg. Två intyg, inte mer. Besöket tog exakt en och en halv timma, och jag jag gick därifrån med ca tio papper och självförtroendet i strumplästen.
Varför måste det alltid bli så?? Det känns ju som en så oerhört uttjatad (men tyvärr många gånger rättfärdigad) kliché att man förutom att inte få någon hjälp på Af, dessutom/istället blir behandlad som socialt och intelligensmässigt efterbliven. Jag vart riktigt glad när jag faktiskt fick prata med en riktigt proffsig och vettig handläggare sist jag var där, men tanten igår tog fan priset i raka motsatsen. Blandade ihop mig med någon annan i filen på datorn, var totalt oförmögen att lyssna, fortsatte blanda ihop lite datum, sågade mitt cv längs med tårna utan något som helst spår av det där lilla härliga fenomenet som brukar kallas....tja, konstruktiv kritik? Kanske?
Nene.
Alltså; jag kan ikläda mig rollen som frekvent socialbidragsmissbrukare totalt utan framtidshopp. Med lökringar. På en Cassels-blus från 95. Om ni så gärna vill.
Eller inte.
Ps: Tycker ni kanske att min kamera suger? Eller möjlgen att jag borde variera mina vinklar/bakgrunder/ och fotoställen? Grattis, det tycker jag med!! Men låt oss säga så här, jag jobbar på det. Om A-kassan vill ge mig pengar kanske jag kan ta och unna mig den där digitala systemkameran jag längtat efter i flera år nu. Möjligen. Jag har faktiskt ett stativ till och med. Men ingen kamera. Än. :)
Lkpg
Linkaaaaping.
Funkishandtag möter nyrenoverat.
Regn möter mark, möter strumpbyxor i billig mobull.
Trots att vi inte har råd egentligen, tog vi en tur in till stan och fikade och köpte garn. Hade tur och hittade exakt de färgerna jag har använt hittills, på evighetsfilten jag håller på med.
Färgglatt med betoning på glatt, möter gammelmönstrat. Möten är bra. (Det kallas tydligen mormorsrutor för att det bara ansågs vara mormödrar/farmödrar som hade tid att sitta och hålla på med detta tidskrävandepyssleri....kanske därför det tar så lång tid. Jag är uppenbarligen inte en mormor. :) )
Dagens autfitt:
lingerie-underbralla från Beyond Retro som här får agera pinup-style-shorts, samt min pappas gamla t-shirt som figurerar första gången på bilder där jag är ca en meter hög.
Dessutom strumpisar från Lindex...tror jag.
Tycker som så här, att om man har strumpor man verkligen gillar, så f å r man dra upp dem långt på vaden, även om de inte är knästrumpor i ordets egentliga mening.
Varför trycka ner och kavla undan liksom?
Ica - Fashion of Sweden.
Här är ett exempel på hur bra det är att ha en moster som råkar ha samma storlek som en själv, och som är riktigt seg på att rensa garderoben. Emellanåt kan nämligen sådant här titta förbi, som hon faktiskt ändå bestämt sig för att rensa ut:
Ett linne köpt på en av alla dessa (under)klädesbutiker som ofta inhyses i större köpcentrum, där märkena heter saker som Damella, sömmarna är enkla och hastiga, modellerna snuddar och överskrider ibland tantighetens gräns. Just den här hade dessutom sin lagom solblekt röda prislapp kvar, vilket visade på att den lär ha inhandlats någon gång när kronan var värd betydligt mer.
Cheesy säger du kanske,
...så himla vackert. Säger jag.
Gillar rester från när fackhandeln var mer facklig, bevis på att det fanns en tid när man faktiskt tog sig tid att inhandla sina underkläder på en mer specialiserad butik, även om man kanske inte hade råd med Change eller motsvarande.
Gillar dekorativa spetskanter och transparenta linnetyger i motljus. Också.
Hej.
Hejhej.
Jag tänkte så här va:
Det finns så himla många bloggar i världen. Därför kan det lika gärna få finnas en till från och med nu, nämligen min.
Jag tror det sägs då här va:
För att lyckas i bloggosfären (och lite överrallt annars också) är det viktigt att profilera sig. Det vill säga, har du inte redan en profil måste du kvickt som attan ta och skaffa en. Annars kommer ingen att vilja läsa om dig.
Folk gillar att veta vad de får, folk gillar också att slippa bli förvirrade, dvs helst inte behöva använda fler än högst (!) tre ord för att beskriva vad du representerar, skriver om, gestaltar, eller vill förmedla. Det är ju liksom lite i tiden det där;
stora rubriker,
ett alldeles lagom catchy signum, gestaltat i profilbilder och statusuppuppuppdateringar,
färdigpaketerat och helst utan tuggmotstånd.
Det personliga och unika måste samtidigt vara jävligt tilltalande och ensidigt, annars kan det va.
Istället, tänker jag då va:
Jag vill jättemycket. Jag vill, och är, och gillar jättemycket, och jag tror liksom inte att jag är ensam om det.
Ofta vill jag klä på mig eyeliner och 60-tals klänningar, lika ofta vill jag sätta bo i min lite för stora One Up-super Mario-hoodie. Ofta vill jag krypa upp i min röda sammetsfåtölj med teångor under näsan, och läsa Martina Lowden och stryka under ungefär varannan mening för att det är så hiskeligt vackert, men lika ofta spiller jag ut dippsås när jag äter popcorn framför Sex and the City.
Jag har en nästan klar utbildning som handlar om att ta hand om det vi har, om att linoljefärg gifter sig bra med en locklistpanel och att hus kan vara tankar, och tankar kan sparas och bevaras på olika sätt.
Lyckligast i världen blir jag av att ta fram mina jättemånga plastpärlor i trettiotvå olika färger, och platt-lägga en ny nintendofigur. Eller sortera papper i prydliga högar.
Hej. Välkommen.
