dollfacedeluxe

 

Här är lite dagens från ett par veckor tillbaka: ett ganska så nytt tradera-fynd: 60-tals klänning, hemsydd av någon som valt att sätta kragen väldigt högt upp...tyckte det kändes lite märkligt först, men nu har jag vant mig och gillar det rektigt möcket. Och visst blev det fejnt med diademet...! :D

 

 

 

Den här bilden såg jag när jag satt hos min frisör och bläddrade I Vogue från i våras tror jag det var.....hur som helst, inte en jättbra bild på en bild, men så sjukt snyggt stylad tjej! Vill se ut som henne. Ibland. Totalt gullegull crasy, och lite lagom trött på hela spektaklet. 

 

 

 

Den här bilen ska jag och Martin ha en vacker dag.

 

 

 

Detta är sommar. Och en del av Lilla Kalvös servis.

 

Ett till nyligen införskaffat Tradera-fynd: das babydoll dress! Också från 60-talet....liiite stor över the tits kanske. Vet inte riktigt om jag gillar det eller ej...

 

 

 

 

Är dessutom rätt sugen på att korta den. Vad tros?

 

 

Det var det, men just nu så är jag faktiskt mest av allt inne på att jag har köpt så SJUUUUKT snygga flatforms (för övrigt mycket fyndigt ord) så nu är jag snart lika cool som Rebecca eller Fiona.

:

 

WAY out west, fy fan vad snygg man kommer va!!

 

Jag har varit försvunnen ett tag ja...två veckors semester innebar även två veckors obefintlig uppkoppling. Så kan det gå.  

Här är i alla fall ett litet hittepå, vad man kan göra av sitt gamla trökiga sammetsdiadem från Monki som man ledsnat på. Eller som rättare sagt försvinner i ens hårfärg numera... 

Så här såg det alltså ut från början:

 

 

 Sååå, man tar och rotar bland sina 1000 stuvar tyg som blivit över efter att ha fållat/fållat upp /fållat ner X antal klänningar, och så hittar man ett av de finaste: hundtanden! En tygsax är även en god vän att ha.

 

 Jag har knött ner alla mina stuvbitar i två jättelånga glasburkar, istället för att ha dem i bortglömda plastpåsar i garderoben.  Mycket finare, och till och med praktiskt eftersom man ser exakt vad och hur mycket man har! En limpistol är nu också oumbärlig.

 

 

 Man kan säkert göra detta på lite olika sätt, men jag valde att klistra på det nya tyget rätt över det gamla. Ett tips är att kolla noga så att mönstret på tyget/vävningarna kommer jämnt utefter kanten så inte tyget ser "vridet" ut sen när det är klart.

 

 

 

 

Så jag virade och limmade (akta fingrarna! Använd en bordsknivsudd eller något annat bra och platt att trycka till med!) och virade och limmade lite till. Klippte bort lite överskottstyg så det inte skulle bli buckligt, och...

 

 

 

 

 

Tadaa! 

 

 

Och det bästa är att jag verkligen har letat efter ett sådant här diadem men inte hittat något i rätt 60's-spirit, so to speak. Men nu har jag det! Matchat här med en gulblommig klänning, oväntat javisst, men det funkade riktigt bra! 

 

Har förresten ett par (...) annonser ute på Tradera just nu, försöker finansiera mitt dåliga samvetes Way out West-utsvävningar nämligen...kolla in vetja! Mycket retro och annat sköj. 

 

eller:

 

 

Tjohopp, det var allt för ikväll!

 

För några dagar sen tog vi oss i kragen jag och Vera, och resonerade som så här att regn eller inte, det är ju för fan juli. Så vi somrade oss riktigt ordentligt på Knarrholmen, tillsammans med snyggingarna Annelie och Isolde, galenfåglarna Jocke och Sonny, samt mumsbitarna Jonatan och Sarah. Med andra ord var hela cirkusen med. Och det kändes faktiskt lite som en cirkus, speciellt på spårvagnen när typ varenda människa, barnfamiljsmedlem eller ej, skulle fram och titta och klämma på Annelies gojor. All heder åt henne som står ut med ca 5000 "oooooj, kan den prata/får man klappa/??" om dagen, när man är utanför hemmet med gojorna. 

Hur som helst, när vi kom fram knödde sig Sarah ner på bryggan med de andra barnen och fiskade raskt upp typ 6 krabbor. Det tyckte Vera var riktigt intressant....speciellt när hon fick mata/poke-a krabborna lite med en mussla på spöt!

 

Vera hade finfina rosklänningen på sig (jag vill för övrigt verkligen ha en likadan....) och jag körde all in med min 30-talsbaddräkt. En dam på stranden kom fram och frågade var den kom ifrån, och blev hemskt besviken när jag upplyste henne om att den inhandlats på Stadsmissionen. Historien bakom den är förresten väldigt skoj, min vän Hannah skickade ett mms i våras när hon sprungit på den i butiken av en slump, med texten: "du i sommar?" Jag kunde inte annat än instämma, men eftersom jag var mäkta pank just då gick jag inte dit förrän nästan två månader senare, utan några som helst förhoppningar om att den skulle hänga kvar. But, it did!! Så nu jävlar ska det badas, kallt eller ej.

Insåg just att jag inte har någon bra bild på datorn av den...men det kommer! Den har en kjol, kan avslöjas...:)

 

 

 

 

 

 

 

Så fina blommor som dem som blivit kvar från Veras kalas borde man alltid ha i sitt kök, tycker jag. 

 

 

Hej, jag gillar The Cure.

Jo det gör jag förstås, men för övrigt är det så här mitt hår ser ut innan nedkamning, dvs precis innan mod-transformationen fullbordas. Så att säga.

 

 

Så här schlickt blir det efteråt. Klänningen är från min senaste Tradera-orgie, typ H&M's fake-60-tals period...förbenat fin är den ändå. Synd bara att skärpet inte riktigt håller ihop, så man får sätta en säkerhetsnål på det stället man tycker att skärpet ska hålla sig. Tvåfärgade sturmpbyxor från Monki. Jag gillar de faktiskt så mycket att jag köpte två par, plus ett par beige/rosa varianter...

 

 

Min lugg är rätt lång nu för ti'n.

 

 

För den som är sugen, så står de på en av bänkarna vid Masthuggstorget. Bara att ta för sig.

 

 

Mina födelsehoods. Den enda gatan jag vill, och skulle kunna bo på och vara lycklig på för resten av mitt liv, enbart för att jag bor just där. Faktiskt kommer nog den önskan högst av alla jag har, förutom att ingen omkring mig ska få någon mystisk sjukdom eller nåt sånt dumt.

 

 

Man kan sova här.

 

 

Som den lite lätt insnöade modern jag är, kunde jag förstås inte låta bli att plundra Lagerhaus på alla gullighetsdekorationer de hade, inför Veras kalas...sugrören är ju dock specialbeställda. :) Hur kalaset blev kommer det bilder på senare, jag vart så upptagen med att dricka saft och göra kaffe och hindra Vera från att bryta ihop i förkylningsångest, för att hinna ta så mycket egna bilder....

 

 

En annan sköj sak jag pysslat med är detta! (Ta en titt på bild ovan) På Lagerhaus har de dessa förnämliga hängare, och jag vet faktiskt inte hur länge jag har letat efter just sådana. Länge! Är ordet.

Men! Jag vill ju inte alls hänga dem på en dörr, jag vill ha de på väggen, så jag kan hänga upp alla mina kläder som jag annars slänger på golvet bredvid sängen för att jag inte orkar lägga in dem i garderoben när jag ska sova....och sen så kommer dammtussarna och äter upp dem, och sen kommer pälsängrarna och äter upp dammet och kläderna, och allt blir bara äckligt. 

 

 

Så för att undvika detta...

 

 

Tog jag fram vår bågfil! Trodde först inte det skulle gå att få av hängarkroken, men det gick oväntat fort! Tacka vet jag armmuskler...:D

 

 

.... skruva skruva....

 

 

Klart!

Insåg dock att resten av väggen är jättestor och jättevit, och av någon anledning blev detta väldigt mycket mer uppenbart nu när en sak kom upp på väggen...så jag får väl helt enkelt hitta lite fler saker att fylla den med! Shit vad jobbigt, grejer som jag har så få av....eller.

 

---------------- ----------------- ---------------- --------------- ---------- ------- ------- ----- ---- ---- ---- --- --- -- -- - 

 

 

Vi var hos tandhygienisten med Vera för första gången idag. Allt var bra, hon gluttade i princip bara lite snabbt i munnen. Tanken med hela mötet verkar mest ha varit att hon ville höra så inte vi proppar i henne godis varje dag...typ. Vilket vi inte gör. Faktum är att Vera inte fått smaka något sånt alls, förutom en bit vetebulle en gång, vilken hon spottade ut. Vi tänker som så att den dagen hon frågar efter godis och sånt, då får vi införa lördagsgodis. Och så får det vara bra med det. Jag vill absolut lära lillskorven att allt som är gott inte nödvändigtvis måste vara sött, och att det allra bästa, dvs det man mår allra bäst av på alla sätt och vis, är att äta sig mätt på riktig mat. Godis får vara en efterätt, inget annat.

Däremot kan jag inte låta bli att få lite mentala kväljningar när tandhygienisten sitter och visar upp bilder på festis, nyponsoppa, mariekex, russin, osv osv, med ett varierande antal sockerbitar bredvid förpackningen. Nej, det fattar väl vem som helst att man inte ska äta söta drycker varje dag eller istället för vatten, eller gå omkring och tugga på russin hela tiden, MEN:

Jag har ingen lust att lära min dotter att en festisförpackning innehåller 10 miljoner sockerbitar, eller att majskrokar innehåller kolhydrater och att allt detta är DÅLIG och HEMSK föda. I min lilla härliga värld tycker jag att det räcker med att veta att majskrokar eller festis aldrig får vara ett substitut för ordentlig mat, och att småätning aldrig gör någon del av kroppen glad i längden. Äter man sig mätt på lagad mat kommer man inte att känna samma behov av att småäta, så ofta löser sig det problemet av sig självt. Jag tycker dock att ett ännu större problem har blivit all den vikt vi väljer att lägga vid att dela in mat i kategorierna "bra" samt "dålig".  Det verkar dessutom inte finnas några gråzoner här emellan, är något dåligt så är det oerhört dåligt.

En sådan fixering gör enbart att det förstås blir ännu mer laddat och förbjudet lockande att äta det där som anses dåligt, medan om man äter något som anses bra, möts man av kommentarer som "oj vad nyttig du är, oj vad duktig du är, oj vad hurtigt av dig," osvosvosv. En fixering verkar helt enkelt göra att man väldigt lätt införlivar matens laddade värde med sitt eget, vilket i längden leder till ätstörningar och andra former av ohälsosamma förhållanden till mat. Matens värde är ditt eget. Äter du bra så är du en bra människa. Anna Skipper, tillåt mig att kräkas över tvn.

För det är ju inte så. Jag är inte en dålig människa för att jag åt ostbågar igår. Jag är inte en bra människa för att jag åt sallad idag. Jag är alldeles jävla lagom. Och uppochned, och både och, allt och inget samtidigt. Precis som alla andra ätande personer. 

Äter man lite av varje, är frisk, och varken lever på enbart ostbågar eller enbart morötter en hel dag, då behöver man inte oroa sig över att det överhuvudtaget skulle vara önskvärt att på något sätt ändra på sina matvanor. Allt annat är bara skitsnack. Ditt värde är inte något du kan laborera med genom ditt näringsintag, det finns inga egenvärdes-aktier du kan investera i eller samla värdepoäng, "förtjäna dina ostbågar" genom att bara äta sallad tre dagar i rad innan du tycker att du tjänat ihop till att faktiskt äta de där ostbågarna. Ett sådant sätt att tänka är så sjukt vanligt och så galet livsfarligt. 

Jag vill med andra ord inte lära min dotter att mat är livsfarligt. All mat kan vara livsfarlig i fel sammanhang, nämligen. Är du gravt underviktig kan det vara livsfarligt att fortsätta äta bara morötter, är du gravt överviktig kan det vara livsfarligt att fortsätta äta bara ostbågar. Är du anorektiker nyss utsläppt från sjukan kan det vara livsfarligt att inte äta dina tre mål (plus mellanmål) om dagen, varje dag, något andra kanske skulle tycka vore "jättemycket!!"

Jag skulle önska att folk slutade prata om sig själva och om mat på det sättet, som om det vore något man förtjänar, måste göra sig förtjänt av.

Mat är inte livsfarligt, det är livgivande. Och rätt gott. Faktiskt.

Min far har ju fått för sig att köpa ett hus i Åsa. Där kan det se ut lite så här. Fast detta är inte hans hus. Eller hans bil. Men snygg var den!

 

 

Detta är nog min bästa psychedelica-klänning...blommor blommor blommor...och den är så gul! Tror jag har en faiblesse för gula klännigar. Någon av dess förra ägare har sytt in den, men bara litegrann i sidorna...och det kan man ju tycka låter lite skumt, men på något sätt gör det att den sitter helt perfekt. :)

 

 

 

 Tittut.

 

 Örhängena är från en yttepytteliten secondhand-affär i Gamleby, typ utanför Valdemarsvik. I Gamleby är alla snälla, är min teori. När vi var där var både cafépersonal 1 och 2, samt exakt _alla_ i secondhandbutikerna vi besökte, så sjukt trevliga. Det kändes inte ens krystat. Eller kristet, för den delen. Galet.

 

 

De kostade en tjuga. Det var värt.

 

 

 Kappan - den enda. Har lånat den flera gånger av bästa Jessica, och fantiserat om att låta sy upp en precis likadan, för att den verkligen är så galet perfekt. Men nu behöver jag inte det, nu är din min! Foevah.

 

...är ungefär vad jag pysslat med på sistone. Idag har vi dessutom pysslat ihjäl oss inför den här lilltösens kommande 1årskalas! Är man stor eller är man stor. Här har hon fått ett verktygsbälte och är i full färd med att snickra lite på parketten.

 

 

Lång lugg har man också. Med lite (mammas) god vilja kan man ha rosett...

Här jag var jag fortfarande förkyld men inte farligare än att man slängde på sig en sketgullig klänning, som nu är ännu met sketgullig nu när jag har opererat bort ett stort syntetfoder som någon tyckt att det var käckt att placera inuti...Får jag välja svettas jag helst inte ihjäl i onödan.

 

 

Dancing street.

 

 

Vera ville också vara lite ball.

 

 

 

 

 

Snart har min flicketös funnits i ett år. Aslänge och galet kort samtidigt. 

Jag tänkte att man kunde fira det med lite randiga sugrör. Möjligen med lite flädersaft i. Blev lite kär i de här...

 

 

 

 

 

 

Jag har nya solbrillor! Varje år måste ett par tillkomma, detta året har det hittills blivt två...hehe. Dessa hittades på Pop Boutique som är typ världens bästa second hand-affär om man gillar 60-tal....och det kanske (.....) man gör kanske! Har ingen aning om ifall dessa är från deras nyproducerade sortiment eller faktiskt gamla på riktigt, men är dem det så är de gaalet välbehållna...

 

 

Man kan säga att de gör en snygg på ett litet så där sinnesrubbat sätt. Lite fulball. Ballful. We like.

 

 

Mina underbara skor-med-alldeles-lagom (låg) klack. Av någon anledning har de blivit använda skamligt lite. Kan ha ett samband med att mina småtår ser ut att hålla på att spränga sig ut från sidorna...ja de är lite små. Men bara lite! Och det finns ju compeed.

I bakgrunden stoltserar Veras bilmatta, leksaker och en bit av hennes spjälsäng som hittats i ett förråd, tvättats och målats i regnbågsfärger, all by me! Kanske kan visa på en lite bättre bild en vacker dag...:)

Det som syns längst ner är en bit av (från början) min ego-spegel som jag fått av bästa Annelie. Den är hemskt praktisk, varje gång man tittar i den kan man läsa om hur bra man är lite vid sidan om. Så min plan är att Vera också ska få en del av glitterlyckan. :)

 

Solglajs: Pop Boutique

Klänning: Beyond Retro

Strumpor: H&M för 1000 år sen.

Skor: Beyond Retro, och ja, de är dansskor och saknar ordentliga sulor också. Ska åtgärda detta snarast.

Armmuskler: Friskis & Svettis Since autumn 2011. F*ck yeah.