dollfacedeluxe

 

Som den lite lätt insnöade modern jag är, kunde jag förstås inte låta bli att plundra Lagerhaus på alla gullighetsdekorationer de hade, inför Veras kalas...sugrören är ju dock specialbeställda. :) Hur kalaset blev kommer det bilder på senare, jag vart så upptagen med att dricka saft och göra kaffe och hindra Vera från att bryta ihop i förkylningsångest, för att hinna ta så mycket egna bilder....

 

 

En annan sköj sak jag pysslat med är detta! (Ta en titt på bild ovan) På Lagerhaus har de dessa förnämliga hängare, och jag vet faktiskt inte hur länge jag har letat efter just sådana. Länge! Är ordet.

Men! Jag vill ju inte alls hänga dem på en dörr, jag vill ha de på väggen, så jag kan hänga upp alla mina kläder som jag annars slänger på golvet bredvid sängen för att jag inte orkar lägga in dem i garderoben när jag ska sova....och sen så kommer dammtussarna och äter upp dem, och sen kommer pälsängrarna och äter upp dammet och kläderna, och allt blir bara äckligt. 

 

 

Så för att undvika detta...

 

 

Tog jag fram vår bågfil! Trodde först inte det skulle gå att få av hängarkroken, men det gick oväntat fort! Tacka vet jag armmuskler...:D

 

 

.... skruva skruva....

 

 

Klart!

Insåg dock att resten av väggen är jättestor och jättevit, och av någon anledning blev detta väldigt mycket mer uppenbart nu när en sak kom upp på väggen...så jag får väl helt enkelt hitta lite fler saker att fylla den med! Shit vad jobbigt, grejer som jag har så få av....eller.

 

---------------- ----------------- ---------------- --------------- ---------- ------- ------- ----- ---- ---- ---- --- --- -- -- - 

 

 

Vi var hos tandhygienisten med Vera för första gången idag. Allt var bra, hon gluttade i princip bara lite snabbt i munnen. Tanken med hela mötet verkar mest ha varit att hon ville höra så inte vi proppar i henne godis varje dag...typ. Vilket vi inte gör. Faktum är att Vera inte fått smaka något sånt alls, förutom en bit vetebulle en gång, vilken hon spottade ut. Vi tänker som så att den dagen hon frågar efter godis och sånt, då får vi införa lördagsgodis. Och så får det vara bra med det. Jag vill absolut lära lillskorven att allt som är gott inte nödvändigtvis måste vara sött, och att det allra bästa, dvs det man mår allra bäst av på alla sätt och vis, är att äta sig mätt på riktig mat. Godis får vara en efterätt, inget annat.

Däremot kan jag inte låta bli att få lite mentala kväljningar när tandhygienisten sitter och visar upp bilder på festis, nyponsoppa, mariekex, russin, osv osv, med ett varierande antal sockerbitar bredvid förpackningen. Nej, det fattar väl vem som helst att man inte ska äta söta drycker varje dag eller istället för vatten, eller gå omkring och tugga på russin hela tiden, MEN:

Jag har ingen lust att lära min dotter att en festisförpackning innehåller 10 miljoner sockerbitar, eller att majskrokar innehåller kolhydrater och att allt detta är DÅLIG och HEMSK föda. I min lilla härliga värld tycker jag att det räcker med att veta att majskrokar eller festis aldrig får vara ett substitut för ordentlig mat, och att småätning aldrig gör någon del av kroppen glad i längden. Äter man sig mätt på lagad mat kommer man inte att känna samma behov av att småäta, så ofta löser sig det problemet av sig självt. Jag tycker dock att ett ännu större problem har blivit all den vikt vi väljer att lägga vid att dela in mat i kategorierna "bra" samt "dålig".  Det verkar dessutom inte finnas några gråzoner här emellan, är något dåligt så är det oerhört dåligt.

En sådan fixering gör enbart att det förstås blir ännu mer laddat och förbjudet lockande att äta det där som anses dåligt, medan om man äter något som anses bra, möts man av kommentarer som "oj vad nyttig du är, oj vad duktig du är, oj vad hurtigt av dig," osvosvosv. En fixering verkar helt enkelt göra att man väldigt lätt införlivar matens laddade värde med sitt eget, vilket i längden leder till ätstörningar och andra former av ohälsosamma förhållanden till mat. Matens värde är ditt eget. Äter du bra så är du en bra människa. Anna Skipper, tillåt mig att kräkas över tvn.

För det är ju inte så. Jag är inte en dålig människa för att jag åt ostbågar igår. Jag är inte en bra människa för att jag åt sallad idag. Jag är alldeles jävla lagom. Och uppochned, och både och, allt och inget samtidigt. Precis som alla andra ätande personer. 

Äter man lite av varje, är frisk, och varken lever på enbart ostbågar eller enbart morötter en hel dag, då behöver man inte oroa sig över att det överhuvudtaget skulle vara önskvärt att på något sätt ändra på sina matvanor. Allt annat är bara skitsnack. Ditt värde är inte något du kan laborera med genom ditt näringsintag, det finns inga egenvärdes-aktier du kan investera i eller samla värdepoäng, "förtjäna dina ostbågar" genom att bara äta sallad tre dagar i rad innan du tycker att du tjänat ihop till att faktiskt äta de där ostbågarna. Ett sådant sätt att tänka är så sjukt vanligt och så galet livsfarligt. 

Jag vill med andra ord inte lära min dotter att mat är livsfarligt. All mat kan vara livsfarlig i fel sammanhang, nämligen. Är du gravt underviktig kan det vara livsfarligt att fortsätta äta bara morötter, är du gravt överviktig kan det vara livsfarligt att fortsätta äta bara ostbågar. Är du anorektiker nyss utsläppt från sjukan kan det vara livsfarligt att inte äta dina tre mål (plus mellanmål) om dagen, varje dag, något andra kanske skulle tycka vore "jättemycket!!"

Jag skulle önska att folk slutade prata om sig själva och om mat på det sättet, som om det vore något man förtjänar, måste göra sig förtjänt av.

Mat är inte livsfarligt, det är livgivande. Och rätt gott. Faktiskt.