Arbetsförnedringen?

Sverige förlorade just (surprise, not....) mot England i fotboll, och av någon anleding (pale ale....) kom genast en block-ideologi-baserad diskussion igång i mitt vardagsrum.
Från hörnan med den slitna sammetsfåtöljen kommer blå dunster, från den nästan lika slitna "tweed"-klädda 60-talsbruna med uttittande stoppning, kommer annat.
Fast nu började de prata om canal plus play-utbudet istället, inlevelsen bevarad. Känns lite befriande på något sätt.
Så här såg jag ut igår. Röda sjömansklänningen är en present från min, som synes, perfekta pojkvän. Förutom det härstammar den från Pop Boutique. Så sjukt bra affär för övrigt. Kan inte överhuvudtaget gå in där utan att förälska ihjäl mig i allt från storblommiga lampskärmar till udda små tekoppar i nästan genomskinligt vitt. Mm.

Vi tvättade igår också. Har insett att en fast städdag är alldeles jättenödvändig för det Edholm-Lensellska hemmet. Vet inte om största anledningen är att vårt hem inrymmer sjuka mängder textilier som åker omkring överrallt hela tiden (kläder glöms/läggs ifrån/tas av, läggs fram och glöms bort...) eller om det faktum att vi har en liten Mumsefis som kravlar omkring med sina leksaker över hela lägenheten dagarna i ända, eventuellt spelar in. På nåt sätt. ;) Hur som helst. Detta är bilmockasinerna. In Big Drying Process.
Titta noga.
Det sitter en Turtle i diskstället.
<3 loppisar med barnhörnor. Man kan fynda exakt vad som helst för en vrålbillig penning och ta hem och köra i tvättmaskinen/diska av, och sen har Lillon en unik och jättevärd leksak!
Kappa från Monki över sjömansklänningen.
Typ direkt efter att den här bilden togs, travade jag iväg till Arbetsförmedlingen för att lämna in ett par intyg. Två intyg, inte mer. Besöket tog exakt en och en halv timma, och jag jag gick därifrån med ca tio papper och självförtroendet i strumplästen.
Varför måste det alltid bli så?? Det känns ju som en så oerhört uttjatad (men tyvärr många gånger rättfärdigad) kliché att man förutom att inte få någon hjälp på Af, dessutom/istället blir behandlad som socialt och intelligensmässigt efterbliven. Jag vart riktigt glad när jag faktiskt fick prata med en riktigt proffsig och vettig handläggare sist jag var där, men tanten igår tog fan priset i raka motsatsen. Blandade ihop mig med någon annan i filen på datorn, var totalt oförmögen att lyssna, fortsatte blanda ihop lite datum, sågade mitt cv längs med tårna utan något som helst spår av det där lilla härliga fenomenet som brukar kallas....tja, konstruktiv kritik? Kanske?
Nene.
Alltså; jag kan ikläda mig rollen som frekvent socialbidragsmissbrukare totalt utan framtidshopp. Med lökringar. På en Cassels-blus från 95. Om ni så gärna vill.
Eller inte.


Ps: Tycker ni kanske att min kamera suger? Eller möjlgen att jag borde variera mina vinklar/bakgrunder/ och fotoställen? Grattis, det tycker jag med!! Men låt oss säga så här, jag jobbar på det. Om A-kassan vill ge mig pengar kanske jag kan ta och unna mig den där digitala systemkameran jag längtat efter i flera år nu. Möjligen. Jag har faktiskt ett stativ till och med. Men ingen kamera. Än. :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0